Matintoleranser och nervsystemet del två – praktiska tips

Vad kul att ni är så många som är intresserade av att läsa om mat och matintoleranser, läkning och hur det relaterar till neuroplasticitet och nervsystemet! Förra veckan skrev jag lite om min historia med mat och matintoleranser och hur min syn på detta förändrats i takt med att jag lärt mig mer om hjärnan, neuroplasticitet och nervsystemet. Jag fick önskemål på instagram om att skriva mer praktiska tips om hur man kan gå tillväga för att själv jobba med att förbättra eller läka matintoleranser. Jag ska göra mitt bästa för att skriva så tydligt och koncist som möjligt om detta komplexa ämne! Det lutar åt att det kommer att bli fler inlägg på ämnet framöver, men jag börjar såhär, så håll till godo! 🙂

Det första jag vill säga är att jag själv har jobbat dedikerat med min läkning och gjort ett dagligt arbete med visualiseringsövningar och andra verktyg för neuroplasticitet i över två och ett halvt år för att komma dit jag är idag. Dessutom har jag regelbundet haft samtal med min brain rewiring-coach som kunnat vägleda och guida mig utifrån precis mina förutsättningar. Jag har också de senaste drygt fem åren jobbat med flera parallella verktyg för att läka, bland annat traumabearbetning, inre barn-arbete och kroppsbaserade praktiker. Jag är också fortfarande i processen att läka min relation till mat och vissa specifika livsmedel. Fastän jag har kommit väldigt långt är jag inte färdig. Jag skriver detta för att jag vill vara helt transparent och inte ge bilden av att neuroplasticitet och nervsystemsreglering är något slags quick-fix. Det finns inga sådana som är hållbara, som du säkert vet.

Det är ofta så att det tar tid att läka matintoleranser när vi jobbar med neuroplasticitet och att reglera nervsystemet. Det behöver inte ta jättelång tid, men det är bra att veta att andra symptom på dysreglerat nervsystem eller limbic system impairment ofta förbättras eller försvinner innan vi ser förändringar gällande mat. Alla är dock olika och det är 0möjligt att säga hur lång tid det kommer att ta för just dig. Jag vet flera personer som efter bara några månaders träning kan äta alla möjliga livsmedel igen. Jag vet också de som uthålligt gör sitt program dag ut och dag in i månader och år utan att se förändringar just i maten – för att sedan plötsligt, nästan som ”över en natt” (fastän det ju ligger flera års jobb bakom!) kan äta allting som kroppen tidigare reagerat på.

Brain rewiring och reglera nervsystemet

Så – första tipset är att jobba långsiktigt med nervsystemsreglering och brain rewiring. Programmet jag började med heter DNRS, och det finns flera andra liknande program. Jag har inget samarbete med DNRS utan berättar bara om det eftersom det hjälpte mig så mycket. Jag rekommenderar också varmt att jobba tillsammans med en neuroplasticitetscoach som kan guida dig utifrån precis dina förutsättningar. Här kan du läsa mer om mina coachingtjänster. Det är ett dagligt arbete och precis som meditation eller annat tillfrisknande tror jag att jag kommer att fortsätta att ta hand om min hjärna och mitt nervsystem så gott jag kan resten av livet. Det är inget som man blir klar med och sedan släpper helt, även om tidsåtgången och ansträngningen självklart bli mindre med tiden. Det handlar om att ha en livsstil som stöttar välbefinnande och läkning, såväl som specifika praktiska övningar och verktyg. Stresshantering, sömn och att göra kreativa saker och sådant som ger glädje VARJE dag är också jätteviktigt.

När jag först började med DNRS åt jag endast buljongsoppor sedan flera månader tillbaka. När jag lärde mig om det limbiska systemet i hjärnan förstod jag att jag behövde ha ett annat fokus än jag haft de tidigare åren då jag sökt lösningen i olika specialdieter och kosttillskott för att läka tarmen. Jag gick ganska snabbt över till en enklare kost som främst bestod av kött, fett och ett litet antal olika grönsaker. När jag var med om en riktigt stor livskris krympte antalet livsmedel jag tålde ännu mer, och jag kunde t.ex bara äta köttfärs från en speciell bondgård. Tack och lov kom jag ganska snabbt igång med DNRS igen efter ett litet uppehåll under den mest akuta krisen. För mig gick det sedan ganska snabbt att våga börja äta några fler livsmedel. Jag började med sådant som för mig kändes relativt enkelt att lägga till, såsom vissa grönsaker och lite frukt. Alla är olika här och våra hjärnor kan ha fått för sig att olika sorters mat är okej, nyttig, onyttig eller farlig. Den första stora skillnaden för mig var att jag förstod och accepterade att jag hade symptom precis oavsett vad jag åt, och då kunde jag lika gärna äta lite fler saker, så att det kändes roligare, godare och mindre laddat med mat.

Här hade jag börjat äta lite grönsaker 🙂

När vi jobbar med nervsystemet och att läka det limbiska systemet i hjärnan med hjälp av neuroplasticitet försöker vi komma bort från symptomtänket som är så vanligt när man jobbat med uteslutningsdieter, läkande kost och liknande. Det är ett stort och viktigt skifte. Det hjälper att börja se att symptomen kommer från hjärnans hotsystem, och ett dysreglerat nervsystem, INTE från vad jag har eller inte har ätit. Det kan vara lite knepigt att få kläm på det i början, det ena utesluter inte det andra. Alltså: JA, du reagerar på vissa livsmedel och JA dessa livsmedel triggar symptom. Samtidigt: ORSAKEN till att du har symptom är inte vad du har eller inte har ätit, utan att ditt sympatiska nervsystem (fight/flight/freeze) varit aktiverat under lång tid, och att hjärnans hotsystem registrerat och kategoriserat viss mat som farlig.

Minska symptomfokus

En otroligt stor milstolpe för mig var när jag slutade skriva mat- och symptomdagbok. Jag hade tidigare antecknat vad och hur mycket jag ätit vid varje mål, alla kosttillskott (jag åt många!), frekvens och kvalitet på toalettbesök och eventuella förändringar i symptom varje dag i över ett år. Att sluta med detta var skitläskigt, eftersom det såklart gav mig en känsla av kontrollförlust. Jag hade försökt se mönster och kartlägga vad som gav mig symptom, men i ärlighetens namn var det ganska lönlöst då det varierade från dag till dag och beroende på massa faktorer som jag inte ens förstod. Mat- och symptomdagbok kan absolut vara ett hjälpsamt verktyg i vissa situationer och du behöver inte slänga ut den det första du gör. Min erfarenhet blev dock efter ett tag att det bara blev mer fokus på symptomen, jag uteslöt alltfler livsmedel och det gav inte den lösning jag sökte efter.

Så – tips nummer två är att medvetet jobba på att släppa taget om kopplingarna mellan mat och symptom. Jag har tidigare skrivit om hur hjärnan jobbar med associationer och hur man kan göra för att programmera om negativa associationer till diverse triggers. Dessa metoder går utmärkt att applicera på mat. Det är bra att försöka fokusera mindre på symptomen, och mer på att LEVA livet, att göra sådant vi mår bra av och som skapar må-bra-ämnen (såsom dopamin, oxytocin, serotonin och endorfiner). Vi kan aktivt jobba med att programmera om dessa kopplingar genom att ta små, försiktiga steg i den riktning vi vill gå.

Gårdagens middag känns som peak ”jag äter vad kan vill” och det var sååå gott! 😃🥲🥰

Skapa nya associationer till mat

Några exempel på hur vi kan bygga nya, mer hjälpsamma kopplingar och associationer till mat:

  • Njut av att äta den mat du kan äta, oavsett hur lite eller begränsat det är. Varje måltid är annorlunda än den förra, även om du äter exakt samma sak! Kan du känna tacksamhet över att du ändå har mat att äta? Kan du vara nyfiken på just denna måltid, denna stund?
  • Skapa bra förutsättningar för matsmältning så gott du kan – ta några djupa andetag, kanske be eller tacka för maten, le eller skratta lite.
  • Ät med gott sällskap! Vi är gjorda för att äta i flock, med vår familj eller vänner. Samtal med människor vi tycker om gör så mycket för upplevelsen av måltiden. Om du äter merparten av dina måltider själv kan det vara en bra idé att kolla på något roligt eller mysigt när du äter. Läsa en bok kan funka om du inte vill äta framför skärm.
  • Skapa positiva associationer till mat generellt. Hur? Titta på matlagningsprogram, kolla på videor av människor som äter god mat och njuter av den! (Detta aktiverar spegelneuroner i hjärnan, som är orsaken till att t.ex gäspningar (och leenden!) smittar.) Följ inspirerande och färgstarka matkonton på instagram.
  • Notera vilka regler du har kring mat. Vad är bra mat, och vad är ”dålig” mat? Finns det sådan? Vad ligger bakom dessa regler, vad tjänar du på att tro på dem, och vad skulle kunna bli annorlunda om du valde nya trossystem? Utan att döma, kan du se var dessa regler kommer från?
  • Ta det lugnt! Om du haft en väldigt begränsad kost, fått mycket symptom eller har mycket rädsla kring mat, gå långsamt fram! Vi vill inte chocka kroppen eller överväldiga nervsystemet. Börja smått, smått. Vissa behöver börja med att bara tänka på viss mat, eller använda det i sina visualiseringar om man gör ett neuroplasticitetsprogram där visualisering ingår (det är en stor del av DNRS! Mer om detta längre fram!).

Det var en översikt kring några praktiska verktyg för att börja resan mot att läka matintoleranser med hjälp av neuroplasticitet! Hoppas att det kan bidra med lite pepp, hopp eller nyfikenhet 🙂 Detta inlägg är inte på något sätt uttömmande och jag har försökt att hålla det enkelt för att det ska bli lättillgängligt även för den som är ny på neuroplasticitet och nervsystemsreglering. Det innebär alltid en avvägning, mellan förenkling av komplexa processer och att göra kunskapen tillgänglig för som många som möjligt. Jag hoppas att jag har lyckats någotsånär med den avvägningen! Om du har specifika frågor kring just din situation är du alltid välkommen att höra av dig.

Tack för att du läste! 🙂 Dela gärna dina tankar i en kommentar här eller på instagram. Om du vill ha hjälp och vägledning på din läkningsresa är du välkommen att kontakta mig på mejl, instagram eller FB messenger. Här kan du läsa mer om mina tjänster. Allt gott och vi hörs!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *