mat – Karin Sparrings

Mat för nervsystemet

DISCLAIMER: Detta inlägg är skrivet i informationssyfte och innehåller inte medicinsk rådgivning 🙂

Här kommer ett inlägg på temat mat för nervsystemshälsa. Detta inlägg representerar mina tankar om detta ämne just nu och jag är alltid öppen för att ändra mig och gör det mer än gärna. Jag har tidigare skrivit två inlägg om mat, dieter och matintoleranser ur ett nervsystemsperspektiv, och rekommenderar att du läser dem innan du läser detta inlägg. Där kan du läsa mer om förutsättningar för matsmältning, hur långvarig stress påverkar matsmältningen och matintoleranser och hur våra trossystem kring mat påverkar oss rent fysiologiskt. Du hittar det första inlägget HÄR och det andra HÄR.

Några ord om denna artikel

Har du mycket kontrolltankar och ångest kring mat kan detta inlägg hjälpa dig med det. Inlägget är skrivet i en tillåtande ton med fokus på att att skapa trygghet. Att läsa om mat kan självklart ändå spä på kontroll- och rädslotankar (t.ex om du har en aktiv ätstörning, och/eller ett överaktivt limbiskt), så avgör själv om det är i din ”träningszon” eller toleransfönster att läsa om mat eller inte. Läs också gärna denna text, precis som allt annat hälsorelaterat på nätet, genom linsen av att du känner din kropp bäst, och du själv är auktoriteten i ditt liv. Som alltid är det viktigare att följa din egen intuition och sanning än att göra något ”perfekt”. Rigiditet och rädsla leder inte till hälsa, utan tvärtom.

Har du ett dysreglerat nervsystem och lever med kronisk stress, uttrycker kroppen ofta olika typer av symptom relaterat till mat. Det är vanligt med olika reaktioner, matintoleranser och magbesvär. Om du av olika skäl behöver ha en begränsad kost tillfälligt, så går det bra, och det är ingen fara. Se gärna mina två tidigare blogginlägg om mat och nervsystemet, som också tar upp matintoleranser. Om du av olika skäl inte kan äta viss typ av mat, eller äta vid särskilda tidpunkter just nu, låt inte det bli (ännu) en källa till stress och perfektionism.

Matsmältning, hjärnkemi och nervsystemet

Det första att komma ihåg är att matsmältning och näringsupptag primärt sker när vårt tillstånd domineras av delar av nervsystemet som är associerade med trygghet, lugn och ro samt socialt engagemang, d.v.s den parasympatiska delen av nervsystemet, och främre delen av vagusnerven specifikt. Om vi är i ett ständigt stresstillstånd kommer näringsupptag och matsmältning att fungera mycket sämre, oavsett vad du äter. Det är generellt viktigare att tänka på vårt nervsystemstillstånd och hjärnkemi än att micromanagea vad du äter (s.k DOSE-kemi är en förutsättning för bra matsmältning). Se gärna mina två tidigare inlägg om mat, matintoleranser och nervsystemet för mer information på ämnet.

Det är lätt att fastna i VAD man ska äta, men det finns så mycket annat som påverkar din matsmältning och näringsupptag, och din hälsa i stort. Det kanske till och med är mindre viktigt än du tror med mat, i alla fall om du som jag varit en hälsonörd med mat som främsta fokus och provat flera ”läkande dieter” etc. Näring är jätteviktigt, och jag återkommer till det längre ner i inlägget, men vad du äter är inte det enda som spelar in, utan det finns fler faktorer som är helt avgörande både för din hälsa i stort och din matsmältning och näringsupptag specifikt.

Om du har god medvetenhet och kännedom om din kropp och nervsystem kanske du har märkt att du kan äta olika/fler/färre saker beroende på i vilket sammanhang du äter, och vilket tillstånd din hjärna och nervsystem är. Dagsform, socialt sammanhang och grad och form av nervsystemsaktivering spelar stor roll. Ett nervsystem med god reglering ger generellt en god matsmältning.

Faktorer utöver maten

Det finns så otroligt många faktorer som spelar in, utöver vad du äter. Vissa av dem kommer definitivt att ha större påverkan på din hälsa och matsmältning än vad du äter. Har du sovit dåligt en eller flera nätter, eller har en konstant störd sömn kommer din matsmältning att påverkas av det. Äter du på tider när kroppen inte är programmerad att äta kommer din matsmältning att påverkas av det. Har du bråttom när du äter, eller känner dig orolig eller stressad, kommer din matsmältning att påverkas av det. Får du för lite solljus, har brist på vissa våglängder av ljus eller ser artificiellt ljus för mycket/på fel tider kommer din matsmältning (och dina hormoner) att påverkas av det. Äter du mat som är importerad långt ifrån och odlad i ett annat klimat än du lever i kommer din matsmältning att påverkas av det.

Betänk också att människan är ett flockdjur och vi är gjorda att äta i sociala, trygga kontexter. Så ser inte livet ut för många idag. Vi får jobba med de förutsättningar vi har och skapa så bra förutsättningar för matsmältning vi kan. Se gärna fler tips för att skapa bra förhållande för matsmältning i de tidigare inläggen. Poängen är att vi missar målet när vi fokuserar med tunnelseende, eller nästintill besatthet, på vår kost/”diet”/VAD vi äter, när det finns så mycket som påverkar. Allt hänger ihop. Nedan kommer jag att fokusera mer på den faktiska mat-delen.

Ät tillräckligt med mat!

Det allra viktigaste när det gäller mat och nervsystemet är att vi vill skapa trygghet. Den första punkten handlar därför rent krasst om att äta. Ät mer, ät näringstätt, ät tillräckligt! Det är SÅ vanligt att underäta, alltså att äta för lite, framför allt bland tjejer och kvinnor. Det beror såklart på en massa saker, såsom bantningskultur, vårt ätstörda samhälle, orimliga skönhetsideal och normer för kvinnor.

Periodiska fasta har dessutom blivit en livsstil för många och att ta en kopp kaffe (med eller utan kokosolja i) till ”frukost” (=istället för frukost) är vanligt inom hälsosfären. Det kan också bero på olika symptom förknippade med mat och ätande, som gör att man undviker att äta vissa måltider. För de som inte är så hälsomedvetna kanske en cigg och energidryck utgör starten på dagen, men detta inlägg är mer riktat till de som är någorlunda hälsomedvetna och kanske har provat olika typer av kostupplägg, dieter och livsstil för att nå hälsoresultat.

Överätning, underätning och biokemiska cravings

Många, särskilt kvinnor, äter alldeles för lite mat generellt, och för lite animaliskt protein och mättat fett i synnerhet (alternativt för lite kolhydrater, om du kommer från ”andra hållet”, d.v.s från LCHF/carnivore/paleo och liknande). Att äta för lite energi, eller för lite av specifika makronäringsämnen, leder till att kroppen går in i stressläge, vilket i förlängningen ofta orsakar bidrar till att kroppen uttrycker allsköns olika symptom.

Den onda spiralen som underätande skapar syns tydligt särskilt hos kvinnor som uttalat försöker gå ner i vikt genom att äta mindre. Det gamla utdaterade ”ät mindre, spring mer” har otroligt (och sorgligt) nog fortfarande ett starkt fäste. De kanske hoppar över frukost, äter en sallad till lunch och när eftermiddagen kommer är kroppen så hungrig och stressad att de får extremt sötsug och äter bullar istället för mat. Inget ont om bullar, men vi behöver riktig mat också! Blodsockerfall och underätande ger biokemiska cravings – det är så kroppen är konstruerad och det handlar som så mycket annat om överlevnadsmekanismer.

De allra flesta som har problem med olika sorters ”överätning” (hetsätning och liknande) har också, ofta utan att veta om eller förstå det, problem med underätning. Det är i den änden det börjar. Underätande skapar biokemisk stress och biokemiska cravings, som är i princip omöjliga att motstå (vi är inte designade att motstå dem, eftersom de är en del av vårt överlevnadssystem. Kroppen och hjärnan, är inte dumma, de är designade för att se till att du får i dig tillräckligt med näring och energi. Restriktion och svält skapar mycket stress för kroppen, och blir en belastning för nervsystemet att hantera.

Stresstillstånd, fasta och ätande

En person med stressrelaterad ohälsa, kroniska symptom och/eller ett dysreglerat nervsystem gör klokt i att låta bli att svälta kroppen på olika sätt. Oavsett om du kallar det periodisk fasta, veganism, keto, medical medium, juicecleanse, detox eller något annat. Din kropp kommer att detoxa sig själv hur effektivt som helst när den är trygg och välnärd, och att ge den tillräckligt med näringsrik mat är ett led i att skapa trygghet och reglering.

Att äta regelbundet, tillräckligt mycket och att äta näringsrik och näringstät mat skickar signaler till kroppen och hjärnan om överflöd och trygghet. Kroppen får veta att här är det tryggt, det finns mat så det räcker, jag kan slappna av. Och som vi vet är det i det läget som kroppen tar hand om alla funktioner på bästa sätt.

Vill du ändå fasta av olika skäl så finns det sätt att göra det mer skonsamt, till exempel genom att hellre fasta på em/kväll än morgon/fm (cirkadisk fasta), och att fasta korta perioder hellre än varje dag. Det kräver oavsett en stark och stabil baslinje av reglering för att kunna hantera det stresspåslag som det ovillkorligen innebär att fasta. Mäns fysiologi tål i regel fasta bättre än kvinnors, och mycket av forskningen kring fasta är också gjord på män, vilket är klokt att ha i åtanke, även om fasta per definition är en stress för alla kroppar.

En kropp i stress och med ett dysreglerat nervsystem behöver i regel MER näring, MER energi, MER trygghet. På samma sätt som den behöver mer kärlek, mer njutning, mer lek. Inte mindre, utan mer. Det ger en input av överflöd. Vi kan också öka denna effekt genom att tänka på vad och hur vi äter.

Frukost, hunger och hormoner

Börja gärna dagen med ett mål som innehåller ordentligt med protein och fett, samt kolhydrater i någon form. Frukosten får gärna vara ordentlig i storlek, och tänk hellre ”riktig mat” än nån liten macka. Det går att bygga en stabil måltid även av traditionell ”frukostmat”, om du väljer genomtänkta källor och kombinationer.

Att kontinuerligt börja dagen utan frukost eller med kaffe före eller istället för frukost är ett recept för stresskemi och på sikt hormonell ohälsa, särskilt för kvinnor. Detta handlar om flera mekanismer och involverar bland annat hormonerna leptin och kortisol. Även hormonet ghrelin påverkas av att hoppa över måltider och att inte äta när kroppen signalerar hunger, vilket på sikt kan störa hungersignalerna och göra att du får oklara eller uteblivna signaler för såväl hunger som mättnad.

Många hoppar över frukosten då de inte upplever någon hunger på morgonen. Rent biologiskt är det sunt att ha en god aptit på morgonen, och om du inte har det kan det till exempel bero på leptinresistens, störd cirkadisk rytm, höga nivåer av stresshormon, eller att du helt enkelt lärt dig att ignorera kroppens hungersignaler såpass bra/länge att de slutat komma. Detta är inte ett bra tecken, men det går som tur är att reversera med enkla medel. Genom att äta frukost börjar du dagen med att fylla på med näring och energi. Du följer och stärker kroppens naturliga cirkadiska rytm genom att äta på morgonen. Att äta frukost trycker även varsamt tillbaka kortisol som peakar på morgonen, och kan därför hjälpa den med mycket stresspåslag.

Kaffe, adrenalin och att bli ”hög” av fasta

Att dricka svart kaffe på tom mage ger en snabb kortisolhöjning (=stresspåslag) som påverkar dig resten av dagen. Inte att rekommendera för den som vill undvika extra stress alltså. Även adrenalin kan börja utsöndras i när kroppen försätts i stresstillstånd, till exempel genom att kontinuerligt hoppa över frukost eller dricka kaffe istället för frukost. Adrenalin hjälper till att trycka undan symptom (inte en bra grej, även om det kan kännas bra), ge oss falsk energi, och göra oss ”höga”.

Eftersom adrenalinpåslag av denna typ kan kännas gött är det också ofta beroendeframkallande och många upplever då att de mår ”sämre” av att äta frukost. Om du har fastat eller hoppat över frukost en längre tid kan det bli en rejäl omställning för dig av denna anledning. Detta är dock övergående och kommer att gå över allteftersom dina hormoner balanseras. Om du vill dricka kaffe, se till att göra det efter eller åtminstone tillsammans med din frukost. Drick det gärna tillsammans med (eller efter) blodsockerbalanserande mat såsom protein och fett. Lite havssalt i kaffet kan också vara hjälpsamt.

Morgonljus

Jag kan inte prata om morgonvanor och nervsystemet utan att nämna dagsljus. Detta inlägg handlar ju om mat, men matsmältningen och alla våra hormoner är så otroligt tätt sammanlänkande med, och beroende av vår ljusmiljö, att jag ändå vill nämna det kort.

Börja dagen med att få dagsljus i ögonen (utan glasögon, linser eller solglasögon). Du behöver vara utomhus eller ha ett fönster/balkongdörr som är öppen, det fungerar inte genom ett stängt fönster eftersom fönsterglas blockerar vissa av solljusets våglängder. Detta bör ske innan du exponerar ögonen för blått ljus från skärmar eller liknande.

Två till fem minuters morgonljus räcker för att ge en stark cirkadisk signal, vilket ger dig en hormonell boost för hela dagen. UVA-ljuset på morgonen är extra starkt sammanlänkat med hälsosamt mikrobiom och matsmältningen. Se också till att så gott du kan undvika blått/artificiellt ljus (till exempel från skärmar) på kvällen, för att inte störa din kropps naturliga cirkadiska rytm.

Vad ska man äta?

Så, när vi konstaterat hur otroligt många faktorer som påverkar utöver VAD vi faktiskt äter, så återstår ändå frågan: vad ska man äta? Förvirringen och frustrationen är stor hos många. Här har vi å ena sidan hela wellnesskulturen som pepprar oss med olika dieter, kurer, fastor, regler och förbud. Vi har en funktionsmedicinsk approach som ofta pekar ut mat som både orsak och bot till diverse åkommor. Vi har fettskräck, kolhydratsrädsla, carnivore-anhängare, socker-är-som-kokain-budskap, veganism, det mediala sellerijuice-gänget och allt däremellan.

Vi har extrema dieter åt alla håll och alla säger att just ”deras” diet är den rätta. Samtidigt har vi en utbredd kunskapsbrist om näring, hormoner och kroppens faktiska biologiska behov; vad vi faktiskt har för förutsättningar och behov som individer av arten människa. Lägg till extremt starka samhälleliga och ekonomiska krafter, polariserade och politiserade budskap om mat, miljöhot och kvällstidningar som publicerar uppblåsta löpsedlar med misstolkade vetenskapliga studier som ren skräckpropaganda, så har vi receptet som gör att många känner att de inte har nån aning om vad som egentligen är bra, rätt, eller sant när det kommer till mat.

Min syn på mat

I detta inlägg lobbar jag inte för någon särskild diet eller kosthållning, utan går igenom grundläggande förutsättningar när det gäller mat ur ett hjärn- och nervsystemsperspektiv. Näring är viktigt, och eftersom allt hänger ihop har näring och mat en stark koppling till vår nervsystemshälsa. Jag tror själv på att äta så naturlig mat som möjligt, så lokalt som möjligt och så säsongsbetonat som möjligt. Det är av flera anledningar, såsom mina värderingar, att stötta mitt lokala community, miljö och såklart min hälsa. Det är också det som är godast, för mig. Inget går upp mot riktig mat, och känslan av att vara riktigt välnärd, well-nourished. Det är en självkärlekshandling jag ger mig själv. Den bästa medicinen för dig är den du tror på, och det gäller också mat.

Som jag tidigare nämnt är det hjälpsamt ur ett nervsystemsperspektiv att äta för att skapa trygghet. På engelska finns begreppet nourishment som jag tycker ger en bra riktning. På svenska finns ingen direkt motsvarighet, utöver näring eller närande, som inte riktigt är lika träffsäkert. Det handlar om att äta tillräckligt, tillräckligt ofta, och att äta näringstätt. Vi behöver biotillgängligt animaliskt protein, kolhydrater, och mättat fett. Byggstenar, energi, information, mikronäringsämnen. Hur mycket och i vilka proportioner är olika från person till person, i olika perioder, och olika årstider.

Blodsocker och stress

Ett någorlunda jämnt blodsocker är bra när det gäller att skapa trygghet i kroppen, och det kan vi hjälpa till att skapa på genom att tänka på hur vi kombinerar mat. När det gäller blodsocker så balanseras det glykemiska påslaget från kolhydrater av protein, och även fett (särskilt mättat fett). Det kan hjälpa den med mer instabilt blodsocker att äta protein tillsammans med kolhydrater, för att balansera blodsockret.

Kombinationen av protein, kolhydrater och fett skickar dessutom signaler till hjärnan att det finns tillräckligt av alla näringsämnen. Meddelandet vi vill skicka till kroppen är att ’här finns verkligen ett överflöd av allt det goda, näring och energi. Inget att oroa sig för här, då kan vi kan lägga energi på att reparera och förnya det som behövs’. För mig är en balanserad måltid med utgångspunkt i animaliskt protein och mättat fett tillsammans med naturliga kolhydratkällor oöverträffbar för att ge mig en känsla av mättnad, nourishment, trygghet och lugn i kroppen.

Hunger, dysreglering och trygghet

Vi hamnar lättare i reglering när vi är mätta och välnärda, och lättare i stresstillstånd när vi är hungriga. Hunger medför alltid ett stresspåslag för kroppen, men det är inte skadligt att vara hungrig. Däremot kan man, som en stöttande åtgärd, se till att äta regelbundet och undvika blodsockerdippar för att skapa och upprätthålla trygghetssignaler för kropp och hjärna. Vissa föredrar att äta två-tre rejäla mål mat om dagen, medan många andra mår bra av också att äta mindre mellanmål utöver de större målen, för att hålla blodsockret jämt och inte för lågt.

Prova dig fram och var öppen för att dina behov kan se olika ut beroende på var du är i din läkningsprocess, hur din vardag ser ut, var du är i din menscykel (om du menstruerar), din ålder, och vilken årstid det är. Att lära sig lyssna till sin egen kropp, komma i kontakt med sin intuition och att hitta en plats av självkärlek utifrån vilken vi vill ge oss själva näring är både en viktig och en otroligt fin del av läkningsresan.

Mat som nervsystemet gillar

Sammanfattningsvis kommer här en punktlista. Se listan som en lista över principer för att använda mat för att stötta nervsystemet, reglering, hormonell hälsa och metabolism, snarare än en mall eller ett protokoll.

Tillräckligt med mat

Balanserat blodsocker

Animaliskt protein

Mättat fett

Kolhydrater

Socker

Fisk och skaldjur

Salt

Mineraler

Lokalt och säsongsbaserat

Solljus, särskilt morgonljus

Social kontext

DOSE-kemi (glädje, avslappning, lugn, trygghet m.m)

Avslutande ord

När jag började skriva detta inlägget tänkte jag gå in mer på detaljer kring makro- och mikronäringsämnen, men jag tror att jag sagt det som behövs nu. Kanske skriver jag mer i framtida inlägg. Näring är otroligt viktigt, och det finns sätt att äta som stöttar, ger näring och trygghet åt nervsystemet. Och samtidigt – vad vi äter är ofta mindre viktigt än vi tror, åtminstone för de av oss som tidigare sökt orsaker och lösningar till alla våra problem i maten, och med nästintill besatthet sökt efter ”den perfekta kosten”.

Det finns en myriad faktorer som är minst lika viktiga – eller viktigare – för din hälsa än vad du äter. När vi fokuserar för mycket på mat utifrån ett makro- och/eller mikronäringsperspektiv fastnar vi dessutom lätt i den rent biokemiska dimensionen av mat och människokroppen, när det finns så mycket mer än så.

Jag tror inte på detaljstyrning av kosten, och målet är alltid att hamna på en plats där du med lätthet kan lyssna på kroppen, där du intuitivt vet vad du vill ha och behöver, och där god hälsa är ett resultat av hela ditt liv och din livsstil, inte en minutiöst planerad kosthållning. Som jag skrev i början av inlägget; rigiditet, rädsla och perfektionism kring mat är inte kompatibelt med sann hälsa, och skapar oftare mer problem än det löser.

Det har varit en lång resa för mig att komma dit jag är idag, och jag är inte på något sätt färdig. Jag fortsätter att läka mina gamla föreställningar om mat, och att skapa en alltmer kärleksfull och ömsesidig relation med min kropp. Det är okej att det tar tid. Jag vet också hur det är att behöva ramar och regler att hålla sig i på vägen dit. Baby steps och små handlingar i rätt riktning kan också ta dig dit du vill, ofta både enklare och mer hållbart än med dramatiska förändringar.

Om inget av det jag skriver resonerar med dig, låt det vara så. Du är auktoriteten i ditt liv. Målet: frihet, självkärlek och intuitivt ätande. Att vara vän med din kropp. Att känna dig själv och din kropp så väl att du vet vad du vill och vill ha vad du behöver.

Tack för att du läste! Berätta gärna vad du tyckte om inlägget och dina tankar, genom att lämna en kommentar här på bloggen eller på instagram!

Med kärlek, Karin

Matintoleranser och nervsystemet del två – praktiska tips

Vad kul att ni är så många som är intresserade av att läsa om mat och matintoleranser, läkning och hur det relaterar till neuroplasticitet och nervsystemet! Förra veckan skrev jag lite om min historia med mat och matintoleranser och hur min syn på detta förändrats i takt med att jag lärt mig mer om hjärnan, neuroplasticitet och nervsystemet. Jag fick önskemål på instagram om att skriva mer praktiska tips om hur man kan gå tillväga för att själv jobba med att förbättra eller läka matintoleranser. Jag ska göra mitt bästa för att skriva så tydligt och koncist som möjligt om detta komplexa ämne! Det lutar åt att det kommer att bli fler inlägg på ämnet framöver, men jag börjar såhär, så håll till godo! 🙂

Det första jag vill säga är att jag själv har jobbat dedikerat med min läkning och gjort ett dagligt arbete med visualiseringsövningar och andra verktyg för neuroplasticitet i över två och ett halvt år för att komma dit jag är idag. Dessutom har jag regelbundet haft samtal med min brain rewiring-coach som kunnat vägleda och guida mig utifrån precis mina förutsättningar. Jag har också de senaste drygt fem åren jobbat med flera parallella verktyg för att läka, bland annat traumabearbetning, inre barn-arbete och kroppsbaserade praktiker. Jag är också fortfarande i processen att läka min relation till mat och vissa specifika livsmedel. Fastän jag har kommit väldigt långt är jag inte färdig. Jag skriver detta för att jag vill vara helt transparent och inte ge bilden av att neuroplasticitet och nervsystemsreglering är något slags quick-fix. Det finns inga sådana som är hållbara, som du säkert vet.

Det är ofta så att det tar tid att läka matintoleranser när vi jobbar med neuroplasticitet och att reglera nervsystemet. Det behöver inte ta jättelång tid, men det är bra att veta att andra symptom på dysreglerat nervsystem eller limbic system impairment ofta förbättras eller försvinner innan vi ser förändringar gällande mat. Alla är dock olika och det är 0möjligt att säga hur lång tid det kommer att ta för just dig. Jag vet flera personer som efter bara några månaders träning kan äta alla möjliga livsmedel igen. Jag vet också de som uthålligt gör sitt program dag ut och dag in i månader och år utan att se förändringar just i maten – för att sedan plötsligt, nästan som ”över en natt” (fastän det ju ligger flera års jobb bakom!) kan äta allting som kroppen tidigare reagerat på.

Brain rewiring och reglera nervsystemet

Så – första tipset är att jobba långsiktigt med nervsystemsreglering och brain rewiring. Programmet jag började med heter DNRS, och det finns flera andra liknande program, såsom Gupta, Primal trust med flera. HÄR kan du läsa mer om den grundkurs på svenska jag själv tagit fram och som går att köpa i inspelad version. Jag rekommenderar också varmt att jobba tillsammans med en neuroplasticitetscoach som kan guida dig utifrån precis dina förutsättningar. Här kan du läsa mer om mina coachingtjänster. Det är ett dagligt arbete och precis som meditation eller annat tillfrisknande tror jag att jag kommer att fortsätta att ta hand om min hjärna och mitt nervsystem så gott jag kan resten av livet. Det är inget som man blir klar med och sedan släpper helt, även om tidsåtgången och ansträngningen självklart bli mindre med tiden. Det handlar om att ha en livsstil som stöttar välbefinnande och läkning, såväl som specifika praktiska övningar och verktyg. Stresshantering, sömn och att göra kreativa saker och sådant som ger glädje VARJE dag är också jätteviktigt.

När jag först började med neuroplasticitetsträning åt jag endast buljongsoppor sedan flera månader tillbaka. När jag lärde mig om det limbiska systemet i hjärnan förstod jag att jag behövde ha ett annat fokus än jag haft de tidigare åren då jag sökt lösningen i olika specialdieter och kosttillskott för att läka tarmen. Jag gick ganska snabbt över till en enklare kost som främst bestod av kött, fett och ett litet antal olika grönsaker. När jag var med om en riktigt stor livskris krympte antalet livsmedel jag tålde ännu mer, och jag kunde t.ex bara äta köttfärs från en speciell bondgård. Tack och lov kom jag ganska snabbt igång med DNRS igen efter ett litet uppehåll under den mest akuta krisen. För mig gick det sedan ganska snabbt att våga börja äta några fler livsmedel. Jag började med sådant som för mig kändes relativt enkelt att lägga till, såsom vissa grönsaker och lite frukt. Alla är olika här och våra hjärnor kan ha fått för sig att olika sorters mat är okej, nyttig, onyttig eller farlig. Den första stora skillnaden för mig var att jag förstod och accepterade att jag hade symptom precis oavsett vad jag åt, och då kunde jag lika gärna äta lite fler saker, så att det kändes roligare, godare och mindre laddat med mat.

Här hade jag börjat äta lite grönsaker 🙂

När vi jobbar med nervsystemet och att läka det limbiska systemet i hjärnan med hjälp av neuroplasticitet försöker vi komma bort från symptomtänket som är så vanligt när man jobbat med uteslutningsdieter, läkande kost och liknande. Det är ett stort och viktigt skifte. Det hjälper att börja se att symptomen kommer från hjärnans hotsystem, och ett dysreglerat nervsystem, INTE från vad jag har eller inte har ätit. Det kan vara lite knepigt att få kläm på det i början, det ena utesluter inte det andra. Alltså: JA, du reagerar på vissa livsmedel och JA dessa livsmedel triggar symptom. Samtidigt: ORSAKEN till att du har symptom är inte vad du har eller inte har ätit, utan att ditt sympatiska nervsystem (fight/flight/freeze) varit aktiverat under lång tid, och att hjärnans hotsystem registrerat och kategoriserat viss mat som farlig.

Minska symptomfokus

En otroligt stor milstolpe för mig var när jag slutade skriva mat- och symptomdagbok. Jag hade tidigare antecknat vad och hur mycket jag ätit vid varje mål, alla kosttillskott (jag åt många!), frekvens och kvalitet på toalettbesök och eventuella förändringar i symptom varje dag i över ett år. Att sluta med detta var skitläskigt, eftersom det såklart gav mig en känsla av kontrollförlust. Jag hade försökt se mönster och kartlägga vad som gav mig symptom, men i ärlighetens namn var det ganska lönlöst då det varierade från dag till dag och beroende på massa faktorer som jag inte ens förstod. Mat- och symptomdagbok kan absolut vara ett hjälpsamt verktyg i vissa situationer och du behöver inte slänga ut den det första du gör. Min erfarenhet blev dock efter ett tag att det bara blev mer fokus på symptomen, jag uteslöt alltfler livsmedel och det gav inte den lösning jag sökte efter.

Så – tips nummer två är att medvetet jobba på att släppa taget om kopplingarna mellan mat och symptom. Jag har tidigare skrivit om hur hjärnan jobbar med associationer och hur man kan göra för att programmera om negativa associationer till diverse triggers. Dessa metoder går utmärkt att applicera på mat. Det är bra att försöka fokusera mindre på symptomen, och mer på att LEVA livet, att göra sådant vi mår bra av och som skapar må-bra-ämnen (såsom dopamin, oxytocin, serotonin och endorfiner). Vi kan aktivt jobba med att programmera om dessa kopplingar genom att ta små, försiktiga steg i den riktning vi vill gå.

Gårdagens middag känns som peak ”jag äter vad kan vill” och det var sååå gott! 😃🥲🥰

Skapa nya associationer till mat

Några exempel på hur vi kan bygga nya, mer hjälpsamma kopplingar och associationer till mat:

Njut av att äta den mat du kan äta, oavsett hur lite eller begränsat det är. Varje måltid är annorlunda än den förra, även om du äter exakt samma sak! Kan du känna tacksamhet över att du ändå har mat att äta? Kan du vara nyfiken på just denna måltid, denna stund?

Skapa bra förutsättningar för matsmältning så gott du kan – ta några djupa andetag, kanske be eller tacka för maten, le eller skratta lite.

Ät med gott sällskap! Vi är gjorda för att äta i flock, med vår familj eller vänner. Samtal med människor vi tycker om gör så mycket för upplevelsen av måltiden. Om du äter merparten av dina måltider själv kan det vara en bra idé att kolla på något roligt eller mysigt när du äter. Läsa en bok kan funka om du inte vill äta framför skärm.

Skapa positiva associationer till mat generellt. Hur? Titta på matlagningsprogram, kolla på videor av människor som äter god mat och njuter av den! (Detta aktiverar spegelneuroner i hjärnan, som är orsaken till att t.ex gäspningar (och leenden!) smittar.) Följ inspirerande och färgstarka matkonton på instagram.

Notera vilka regler du har kring mat. Vad är bra mat, och vad är ”dålig” mat? Finns det sådan? Vad ligger bakom dessa regler, vad tjänar du på att tro på dem, och vad skulle kunna bli annorlunda om du valde nya trossystem? Utan att döma, kan du se var dessa regler kommer från?

Ta det lugnt! Om du haft en väldigt begränsad kost, fått mycket symptom eller har mycket rädsla kring mat, gå långsamt fram! Vi vill inte chocka kroppen eller överväldiga nervsystemet. Börja smått, smått. Vissa behöver börja med att bara tänka på viss mat, eller använda det i sina visualiseringar om man gör ett neuroplasticitetsprogram där visualisering ingår (det är en stor del av DNRS! Mer om detta längre fram!).

Det var en översikt kring några praktiska verktyg för att börja resan mot att läka matintoleranser med hjälp av neuroplasticitet! Hoppas att det kan bidra med lite pepp, hopp eller nyfikenhet 🙂 Detta inlägg är inte på något sätt uttömmande och jag har försökt att hålla det enkelt för att det ska bli lättillgängligt även för den som är ny på neuroplasticitet och nervsystemsreglering. Det innebär alltid en avvägning, mellan förenkling av komplexa processer och att göra kunskapen tillgänglig för som många som möjligt. Jag hoppas att jag har lyckats någotsånär med den avvägningen! Om du har specifika frågor kring just din situation är du alltid välkommen att höra av dig.

Tack för att du läste! 🙂 Dela gärna dina tankar i en kommentar här eller på instagram. Om du vill ha hjälp och vägledning på din läkningsresa är du välkommen att kontakta mig på mejl. Här kan du läsa mer om mina coachingtjänster och här hittar du mer information om min grundkurs i neuroplasticitet på svenska. Allt gott och vi hörs!

Kost, matintoleranser och nervsystemet

Härom dagen postade jag ett inlägg på instagram om att jag läkt flera långvariga matintoleranser med hjälp av neuroplasticitetsträning och nervsystemsreglering. Engagemanget var stort och ni var flera som ville läsa mer om detta. Eftersom mat, kosthållningar och dieter är ett av mina specialområden har jag ett särskilt intresse för ämnet 🙂 Det kommer att få bli flera inlägg om detta. Om det är något särskilt du vill läsa om på ämnet så hör gärna av dig så kan jag försöka få med det i kommande inlägg!

Min resa med kosten

Jag la om kosten första gången tidigt år 2014. (Om man inte räknar med då jag blev vegetarian som 12-åring.) De magproblem/IBS jag haft sedan tidiga tonåren hade blivit helt ohanterlig efter en backpackingresa i Centralamerika. Flera år senare fick jag via alternativmedicinsk undersökning veta att det rört sig om en parasitinfektion. Sjukvården hittade ingenting och hade heller inga förslag på botemedel eller lindring. Jag var förtvivlad och magproblemen gjorde det svårt för mig att gå till föreläsningarna på universitet, eller ens lämna hemmet.

Nästan som av en slump (om man tror på sånt – jag gör inte det!) fick jag tips av en bekant om att uteslutning av socker och stärkelse kunde hjälpa vid svåra magproblem. Eftersom jag var totalt desperat gick jag med på att testa, det var alltså den kosthållningen som kallas LCHF (low carb high fat – mindre kolhydrater och mer fett). Då min kost innan dess framför allt bestod av snabba kolhydrater var det svårt att ens förstå vad jag skulle äta (jag var vegetarian och levde dessutom på pasta, mackor, flingor och dylikt).

Jag sommaren 2014, några månader efter kostomläggning till LCHF

Utan att helt förstå vad jag gav mig in på gjorde jag mitt bästa för att lägga om kosten. På bara två dagar blev min mage MYCKET bättre, om än inte helt bra. Det blev starten på många års sökande efter en behandling, en kost som en gång för alla kunde läka mina besvär. Förutom grava magproblem och IBS-besvär innefattade mina besvär också eksem, acne, ledvärk och matintoleranser som växte allteftersom åren gick. Utöver detta hade jag också problem med ångest och depression, som jag också ville lösa genom kosten.

Letandet efter den perfekta kosten

Under de år som följde provade jag alla möjliga kosthållningar, dieter, program, uteslutningsdieter, protokoll, behandlingar och kosttillskott. Jag har bland annat ätit LCHF, paleo, mejerifri LCHF, ketogen kost, AIP (autoimmuna protokollet), antiinflammatorisk kost, GAPS introduktionsdiet, carnivore och strikt carnivore (endast nötkött). Jag har ätit endast animalisk mat i över 100 dagar. Jag åt bara nötkött och talg en period. Jag åt inget annat än hemgjord buljongsoppa till frukost, lunch och middag varje dag i över fyra månader. Jag uteslöt gluten, spannmål, laktos, mejeriprodukter, ägg, smör, processad mat, e-ämnen, nötter, frön, socker, sötningsmedel, nattskatteväxter… listan kan göras hur lång som helst.

Såhär kunde det se ut på GAPS introdiet. Åt inget utöver soppa och buljong i fyra månader. Inget ont om GAPS, det är bra mat, men läkte inte mig

Många av dessa dieter och behandlingar hjälpte mig. När jag la om kosten första gången var skillnaden dramatisk på bara två dagar. Att börja äta näringsrik (riktig!) mat och mer mättat fett var såklart en toppengrej efter att ha levt i 24 år på snabba kolhydrater och med ett blodsocker som svängde som Lisebergsbanan. Ändå blev magen inte bra, och jag fortsatte att söka efter svar. Många gånger blev min mage (och andra symptom) bättre en period, för att sedan antingen gå tillbaka eller förvärras. Nya symptom dök upp hela tiden, och jag kände mig inmålad i ett hörn där min enda lösning var att ta bort allt fler livsmedel. Hela tiden trodde jag att om jag bara hittade den perfekta kosten så skulle alla mina problem försvinna.

DNRS, neuroplasticitet och nervsystemet

I samband med att jag utvecklade kemisk intolerans / doftöverkänslighet / MCS blev jag snabbt överkänslig mot ännu fler livsmedel. Då förstod jag inte hur det hängde ihop, men såhär i efterhand och med det jag vet idag förstår jag att det båda var symptom på stressorer som min hjärna och kropp inte hade resurser att hantera. När jag hittade DNRS och fick kunskap om hjärnan, limbiska systemet, nervsystemet och hur stress, trauma och ett dysreglerat nervsystem påverkar vår fysiska hälsa var det som att hitta nyckeln som jag letat efter hela tiden. Den fanns dock på ett annat ställe än där jag letat!

Jag 2017 på kontoret där jag utvecklade MCS

När nervsystemet är fast i det sympatiska läget, fight/flight/freeze, då prioriteras inte matsmältningen. Det är jättevanligt med matintoleranser, magproblem och matsmältningsbesvär om man har limbisk dysfunktion och dysreglerat nervsystem. Om man varit med om trauma i någon form (trauma kan t.ex vara fysiskt, psykiskt, sexuellt, känslomässigt, spirituellt, kemiskt mm) är det otroligt vanligt att utveckla magproblem och matintoleranser. Det är också allmänt vedertaget att stress påverkar både IBS och autoimmuna tillstånd i tarmen. Vi kan uppleva att nästan oavsett vad vi äter har vi symptom, antingen i samband med måltid, eller vid andra tidpunkter över dygnet. Det är inte ovanligt att människor som hittar till DNRS har kämpat med kosten och uteslutningsdieter i många år som jag, eller att man helt enkelt inte tål mer än en handfull livsmedel.

Nu njuter jag av att kunna äta det mesta 🙂

Jag är jättetacksam över min resa med kosten. Jag har läst hundratalet böcker, otaliga bloggar och webbsidor, hängt i facebookgrupper och forum, och lärt mig helt otroligt mycket! Hälsa och kost har varit mitt största specialintresse alltsedan jag lärde mig om hur viktigt det är att äta riktig, näringsrik mat. Jag har provat mig fram, experimenterat, fått hjälp och hjälpt andra. 2019 jobbade jag en kortare period i eget företag som kostrådgivare och jag studerar även på distans till kost- och hälsocoach via Paleo institute. Jag ser fram emot att fortsätta utveckla mina tankar och perceptioner kring kost och hur det relaterar till hjärnan och nervsystemet.

Mat ÄR viktigt.

Mat är: byggstenar, energi, information.

Mat är inte: lösningen på alla mina problem, grundorsaken till all ohälsa, något jag behöver bemästra, styra, kontrollera.

Jag har så mycket mer att tillägga men det får bli i ett kommande inlägg! To be continued!

Tack för att du läste! Vad har du för erfarenheter av mat och dieter? Är det något särskilt du vill att jag skriver om på ämnet mat i förhållande till nervsystemet och neuroplasticitet? Lämna gärna en kommentar här eller på instagram! Vill du ha hjälp av mig om hur du kan tänka kring maten utifrån där du är just nu och hur du kan komma framåt, boka en tid för coachingsamtal genom att kontakta mig på mejl. Min grundkurs i neuroplasticitet på svenska hittar du HÄR. Läs mer om mina tjänster HÄR.