En av de bästa sakerna jag fått med mig av DNRS-träningen och resan med att läka mitt limbiska system och nervsystem är förmågan och vanan att aktivt söka efter, och finna, glädje och skönhet i vardagen.
När vi fokuserar på glädje, skönhet, tacksamhet etc. så släpps ”må-bra-ämnen” ut i hjärnan, vilket påverkar vårt humör, vår hälsa och hela kroppen positivt. Var vi lägger att välja vårt fokus påverkar oss mer än vi kanske tror, och vi kan öva upp vår förmåga att se saker och ting från den ljusa sidan. Vi kan alltså träna vår hjärna till att vanemässigt fokusera på det positiva i varje situation. Det vi övar på blir vi bra på, det gäller allt! Att fokusera på det som är bra, det vi gillar, det vi mår bra av, det som gör oss glada eller det som är vackert är också en sådan sak som går att träna upp! Ju mer vi gör det, desto mer automatiserat blir det och det blir till slut en vana att lägga vårt fokus på det som är bra, fint och som får oss att må bättre.
Det kan verka klyschigt eller töntigt att ”välja glädje” (hej Kay Pollack) och i kämpigare livssituationer kan det kännas omöjligt. När jag började träna DNRS var jag i en djup livskris. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att i princip all min trygghet försvann på samma gång, samtidigt som jag blev väldigt sjuk både fysiskt, mentalt och känslomässigt. De flesta som påbörjar DNRS-träning är sjuka på något sätt (dysfunktion i limbiska systemet kan yttra sig exempelvis som känslighet mot dofter/kemikalier, matintoleranser, allergier, kronisk trötthet, kronisk värk etc) och att höra att man ska börja leta efter det som är bra, eller rentav ”tänka positivt” i en sådan situation kan kännas som ett hån!
Att söka efter och finna glädje handlar inte främst om att tänka positivt. Det handlar inte om att forcera eller förneka något, utan om att välja var vi lägger vårt fokus. Om jag är ute och går en promenad så kan jag välja att gå hela promenaden och tänka på vilken idiot min chef/partner/kompis är, muttra över att skorna är lite gamla och irritera mig på att barnen som leker på gräsmattan är så högljudda. ELLER så kan jag välja att fokusera på de vackra färgerna på löven, vara tacksam över att jag i alla fall har en bra jacka, känna vinden smeka mot kinden och sätta på en bra låt i öronen. Ingen av upplevelserna är mer rätt eller fel, sann eller falsk, men vilket fokus jag väljer att ha kommer att ge mig vitt skilda upplevelser!
Insikten om att jag själv kan välja var jag ska lägga mitt fokus var för mig helt revolutionerande. Jag kan alltså välja att se saker från den ljusa sidan, njuta av livets små glädjeämnen och vara tacksam över det jag faktiskt har OAVSETT mina omständigheter? Och det blir bara lättare och mer naturligt ju mer jag övar på det? Det var en fantastisk insikt! Sanningen är att det ÄR svårt i början, särskilt om man har svåra omständigheter, ett skadat limbiskt system eller bara är väldigt van att oftast tänka negativt.
Det är också ett faktum att vår hjärna har lättare att fokusera på negativa saker, det är en gammal överlevnadsmekanism. Därför behöver vi medvetet öva på att fokusera på det positiva, det vi faktiskt VILL fokusera på, det som är bra, det som är gott, det som är vackert och det som får oss att känna oss lugna, trygga och glada. Ju mer vi övar, desto mer naturligt kommer det. Det är också sant att det blir lättare ju mer man gör det och det är en del av att programmera om hjärnan utifrån så som vi vill att den ska fungera. Min gamla programmering fokuserade främst på det som inte funkade, det som var jobbigt, dåligt etc. Man kan säga att det negativa fokuset blivit som en motorväg i hjärnan, medan att fokusera på det som var bra var mer som en igenvuxen, snårig liten stig.
När jag väl började leta insåg jag att det finns SÅ mycket att njuta av, så mycket skönhet och gudomlighet runt omkring mig. Alla blommor, växter och träd utanför fönstret eller ute på en promenad. Alla hundar och barn, människor som besvarar mitt leende. En kopp hett te eller ett glas kallt vatten, en varm dusch, en mjuk filt, ett levande ljus, en rolig bild eller filmklipp, vacker musik eller känslan av att vara på väg mot något bättre, något större. Ju mer vi övar på att fokusera på det som faktiskt hjälper oss, det som är konstruktivt och det som är bra, gott och vackert i vårt liv, oavsett hur små de sakerna är, desto mer växer de banorna i hjärnan! Det innebär att det blir lättare och lättare att hitta dit, det kommer mer automatiskt och blir mer av en vana.
Vad är något litet som du kan njuta av just nu? Lämna gärna en kommentar här eller på instagram! 🙂
