Som jag tidigare skrivit om så har jag använt programmet DNRS för att läka från flera olika symptom. DNRS bygger på neuroplasticitet, där vi med medvetna insatser förändrar hjärnan och nervsystemet, vilket leder till positiva effekter i kroppen och sinnet . En del av DNRS-programmet som är särskilt trevlig kallas för mood elevation, vilket löst kan översättas till att höja sitt humör. Jag brukar tänka på det som att skapa mitt eget inre solsken, oavsett vad det är för väder eller andra omständigheter. I DNRS jobbar vi med att förändra både våra tankar, beteenden och känslor. Det är alla dessa nivåer samtidigt som skapar den kraftfulla förändring som gör att vi kan få helt andra kroppsliga reaktioner, och läka ut olika symptom. Det vi kallar känslor eller vårt humör är egentligen kemiska reaktioner i hjärnan – olika signalsubstanser för olika känslor och humör. När vi jobbar aktivt med neuroplasticitet söker vi aktivt efter beteenden, tankar och känslor som skapar positiva ”må-bra”-substanser i hjärnan, t.ex dopamin, serotonin, oxytocin och endorfiner.
Just känslan är väldigt viktig, eftersom utan den så kan dina nya, positiva tankar uppfattas som ”tomma ord” – det ger inte samma kraftfulla förändring. Det kan delvis vara därför vissa upplever att affirmationer inte fungerar för dem, eftersom endast tankar/ord utan uppbackning av ett känslotillstånd inte är lika starkt. Om du säger till dig själv att du är värdefull, men samtidigt känner dig värdelös, så gör inte orden lika stor skillnad. Det ”känns” helt enkelt inte sant. Därför är det viktigt att få med sig känslan när vi jobbar med att förändra våra tankar och beteenden.
I början kan det kännas helt främmande att förändra sitt känslotillstånd – får man göra så? Kan man göra så? Är det ens sunt eller kommer jag hamna i att trycka ner mina riktiga känslor (vilket såklart inte är sunt)? Nej, det är inte meningen att vi ska förneka vår verklighet eller trycka ner känslor. Det vi däremot övar på är, liksom jag skrev om i mitt förra inlägg, att lägga fokus någon annanstans. Ett sätt att se det på som hjälpte mig mycket i början är att se det som att man tränar på att må så som man vill må. Om jag medvetet försätter mig i ett positivt känslotillstånd så tränar min kropp och min hjärna på hur det känns att vara i det tillståndet.
Det positiva känslotillståndet vi eftersträvar kan vara lugn, glädje, tacksamhet, närvaro eller något annat som känns positivt för just dig. När jag tränar på dessa känslotillstånd så kommer de lättare och mer naturligt. Som med allt annat så blir vi bra på det vi övar på. Dessutom börjar hjärnan och kroppen förstå att det är bra att må bra! Det kan låta konstigt, men hjärnan tolkar oftast all förändring som farlig eller negativ, även om förändringen i sig är positiv! Detta gäller särskilt för de av oss som har limbisk dysfunktion och dysreglerat nervsystem. Det kan kännas otryggt att vara avslappnad, eller farligt och dumt att vara glad. Därför krävs det att vi medvetet tränar på att höja vårt humör och förändra vårt känslotillstånd till så som vi vill må! Det krävs mycket repetition för att lära in ett nytt mönster vad gäller tankar, känslor och beteenden.
Några av mina favoritsätt att göra mig själv på bra humör på är att dansa, sjunga, spela gitarr eller keyboard, ta en promenad, yoga eller skratta! Dansa framför spegeln går alltid hem! Ett av de tydligaste tecknen på att jag började läka min hjärna och mitt nervsystem var att jag började skratta; ofta, mycket och åt ”ingenting” – haha! När vi skrattar frigörs otroligt många må-bra-ämnen i kroppen och det finns forskning som visar att uttrycket ”ett gott skratt förlänger livet” inte är taget ur luften. Skratt ger hälsovinster på både kort och lång sikt! Personer som mår bra och har reglerade nervsystem har ofta nära till skratt och en mer positiv inställning till livet.
En grej som är riktigt rolig är det som kallas för skrattyoga, där man gör olika övningar och skrattar för skrattandets skull. Det är otroligt flamsigt, dumt och roligt, och det hjälpte mig mycket under en period i min läkning! Jag fick märkbart närmre till skratt även i min vardag och det hjälpte mig också att inte ta allting på lika stort allvar. I början av träningen för att läka hjärnan och nervsystemet, eller om man är väldigt känslig, kan skrattyoga vara för intensivt. Om man är känslig eller om nervsystemet är väldigt uppvarvat så kan skrattyoga förstärka responsen i det sympatiska nervsystemet (det som står för stressresponsen). Då kan det vara bättre att istället fokusera på aktiviteter som lugnar snarare än varvar upp.
Om nervsystemet är väldigt känsligt och stresspåslaget är stort kan man istället satsa på känslotillstånd såsom lugn, avslappnad och närvarande, snarare än glad och euforisk. Kanske en varm dusch där du njuter av vattnet mot kroppen, ljudet av duschstrålarna mot din hud och plaskandet mot badrumsgolvet? Några favoriter för att göra mig själv lugn är att andas djupt, meditera, duscha eller bada, gosa med djur eller sjunga. Under många månader i början klarade jag inte av att meditera, det var för intensivt för mitt nervsystem och jag klarade inte av tystnaden, men efter några månaders DNRS-träning hade mitt nervsystem lugnat ner sig tillräckligt för att jag skulle kunna börja meditera igen, något jag gjort dagligen i ca fyra år. Mer om meditation i ett annat inlägg längre fram 🙂
Vad får dig att må riktigt bra? Lämna gärna en kommentar! 🙂
